Category Archives: Swedish Politics

Debatt: När svensk riksdag blev polsk

I snart 20 år har Sveriges riksdag varit enig i frågan om svensk budgetordning. Enigheten har inneburit att statsbudgeten läggs – och röstas igenom – som en helhet. Efter onsdagens votering har den svenska budgetordningen emellertid brutits upp. Politiken fick företräde framför juridiken och Socialdemokraterna gjorde gemensam sak med Sverigedemokraterna. Onsdagen den 11 december 2013. Dagen då svensk riksdag blev polsk.
______________________________________________________
Image
Det är ingen överdrift att förlusten i voteringen om den statliga inkomstskatten är sittande regerings största förlust. I sak har spelplanen varit enligt följande. Regeringen anser sig kunna undvara tre miljarder kronor i form av skattesänkningar medan oppositionen anser att dessa pengar behövs i budgeten. Tre miljarder utgör, i sammanhanget, ungefär tre promille av statsinkomsterna. Knappast några summor att bråka om kan tyckas. Förutsatt att man inte sitter i opposition det vill säga, och hellre lever rövare än håller sig till god ordning.

För den som är bekant med den svenska regeringsformen är det ingen nyhet att all offentlig makt ska utövas under lagarna. Lagen sätter därmed upp gränserna för det politiska maktutövandet. Så långt, inga konstigheter. Varje demokratisk rättsstat vilar på detta nödvändiga fundament. En högst skrämmande utveckling är dock – om än knappast ny – hur de juridiska argumenten ofta får stryka på foten när de ställs mot politiskt dito. Utvecklingen torde ha sin förklaring i makthunger och, ibland, ren illvilja. Att sätta en käpp i regeringshjulet tycks vara en för oppositionen mycket roande uppgift. Regeringen kan ju annars få för sig att den bestämmer och så kan vi ju naturligtvis inte ha det.

Att de i opposition vill sätta sig på tvären i vissa frågor är naturligtvis inget problem. Det är ju i grunden deras uppgift att så göra. Något annat vore klandervärt ur demokratihänseende. Det innebär emellertid inte att politiskt missbruk av juridiska institutioner kan godtas hur som helst. Alldeles oavsett partitillhörighet torde det vara av intresse att konstitutionsutskottet – vars uppgift är att övervaka att lagarna följs – inte politiseras. Själva grundsyftet med konstitutionsutskottet sätts helt enkelt ur spel.

Vad oppositionen i realiteten har gjort är att öppna Pandoras ask. Från och med nu kommer det vara lättare för riksdagspartierna att lägga till och ta bort delar av propositioner som de gillar eller inte gillar. Hur detta kommer att påverka Sveriges statsfinanser kan bara sias om. Oavsett vilket är det beklämmande att det ibland tycks vara viktigare att göra “en politisk poäng” än att upprätthålla lagar och regler.

___________________________________
Niklas Lewenhard Gren
contact@lewenhards.nu

Advertisements
Tagged , , , , , , , , , , , , ,

Höjt straffminimum för grovt vapenbrott

I ett led att minska antalet illegala vapen i Sverige lämnar nu regeringen förslag om att höja straffminimum för grovt vapenbrott till fängelse i ett år. Regeringen föreslår även en särskild straffskala för synnerligen grovt vapenbrott. Användningen av skjutvapen i kriminella kretsar ses som ett växande problem.
____________________________________________________________
Image
En tillgång till skjutvapen är inte sällan en förutsättning för att grova våldsbrott ska kunna komma till stånd. Därför är brottet, enligt regeringens uppfattning, särskilt allvarligt. Nuvarande straffminimum för grovt vapenbrott är 6 månader.

Att höja straffminimum för grovt vapenbrott till ett år anses bättre spegla brottets allvarliga natur. Straffmaximum för grovt vapenbrott föreslås även höjas till sex års fängelse, liksom en ny straffskala för synnerligen grova vapenbrott införs. I övrigt ska man överväga om försök till grovt vapenbrott även bör kriminaliseras.

Att illegala skjutvapen utgör ett problem är nog de flesta eniga om. Likväl finns anledning att ifrågasätta regeringens tilltro till lagens avskräckande effekter. Vi måste hålla i minnet att tillgången till illegala vapen i huvudsak är ett medel för de ändamål brottsligheten avser uppnå. Vapeninnehavet är sällan ett ändamål i sig.

Jag vill med det här inlägget på intet sätt förminska brottets allvarlighet. Naturligtvis är illegala vapen ett samhällsproblem och det alldeles oavsett storlek och omfattning. Däremot borde regeringen fråga sig vilka effekter lagskärpningen rimligen kan få. Att den organiserade brottsligheten skulle avstå vapeninnehavet enbart på grund av rädslan för strängare straff är naivt. För det stora antalet i dessa kretsar torde vapentillgången snarare utgöra en viktig – och kanske rentav nödvändig – livförsäkring.
_______________________________
Niklas Lewenhard Gren
contact@lewenhards.nu

Tagged , , , , , , ,

PwC står som vinnare

För några dagar sedan stod att läsa att skatteverket förlorar mot PwC i frågan om revisionsfirmans försäljning av andelsaktier till sina anställda.
______________________________________________

Image

Målet, vilket behandlades i förvaltningsrätten, gällde 45 delägare i PwC som fått köpa aktier i bolaget till ett pris som enligt Skatteverkets uppfattning var långt under marknadsvärdet. Skatteverkets position i frågan var att aktierna betingade ett värde om 35,000 kronor per aktie. Värderingen Skatteverkets gjorde var därmed tusenfalt högre än PwC:s egna värdering, varför myndigheten beslutade att upptaxera revisionsfirman med drygt 15 miljoner kronor.

PwC själva har emellertid hela tiden hävdat att eftersom det inte finns någon egentlig marknad för andelsaktierna så kan inget marknadspris fastställas. En position som förvaltningsrätten alltså delar.

Enligt förvaltningsrätten har Skatteverket inte tydligt kunna visa att aktiernas marknadsvärde överstiger de 10 kronor som delägarna betalat. Inte heller har myndigheten tagit hänsyn till de restriktioner och skyldigheter som gäller för handel med aktier i PwC.

Företeelsen om att tillämpa låga priser på delägarnas andelsaktier är inget unikt för PwC. Även andra stora revisionsbolag, så som Deloitte, KPMG och EY, använder sig av liknande modeller.

________________________________
Niklas Lewenhard Gren
contact@lewenhards.nu

Tagged , , , , , , ,

Moderaterna, en ulv i fårakläder

Det är dags att borgerligheten inser att staten kan bidra till frihet och individualism, och att det därför är viktigt med en stark stat, skrev Moderaternas chefstrateg Per Schlingmann nyligen i en artikel på newsmill. Artikeln möttes snabbt av mothugg. Främst i leden gick de borgerliga ungdomsförbunden.
__________________________________________________
 

När läser Per Schlingmanns artikel ’Borgerligheten bör inse värdet av en stark stat’ är det lätt glömma bort att det faktiskt är en ’borgerlig’ artikel som läses. Mest anmärkningsvärt är kanske det faktum att Schlingmann sätter likhetstecken mellan en stark och en stor stat. Den starka staten vill Schlingmann sedan bygga på ett stort antal statliga institutioner. Ty, får vi för oss berättat, ’betydelsen av institutioner ökar i takt med att omvärlden blir mer snabbföränderlig och osäker’.

Slutsatsen som rimligen kan dras från ett sådant uttalande är att borgerligheten, ur Per Schlingmanns perspektiv, är död. Död, därför att i en snabbföränderlig värld ökar samhällets behov av myndigheter och statlig intervention. Kort och gott, ju fler myndigheter desto bättre.

Personligen kan jag inte hjälpa att ana viss skrämseltaktik å de nya Moderaternas sida. Vad Schlingmann egentligen säger är att världen är en kaotisk plats där vi som individer och statsmedborgare lever i ständig fara. Under Moderaternas försorg kan vi emellertid räddas. Tack och lov.

På det hela taget förvånas jag av Schlingmanns vänsterretorik. Och när han försvarar ett extremt högt skattetryck med att Sverige i alla fall är det mest individualistiska landet i världen så förstår jag – i egenskap av borgerlig – just ingenting.

Schlingmanns såsseartikel (om uttrycket tillåts) gick emellertid inte obemärkt förbi. Som vanligt agerar de borgerliga ungdomsförbundet vakthund när moderpartierna visar tydliga ideologiska brister.

Aron Modig, förbundsordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU), skriver i sin artikel att det måste vara en självklar målsättning för den svenska borgerligheten att fortsätta arbetet för en mindre offentlig sektor. Att staten är nödvändig, skriver Modig, innebär på intet sätt att en större stat i sig självt är ’nödvändigare’.

Staten bör lägga sitt fokus på sina huvuduppgifter; försvaret, medborgarnas frihet och att upprätthålla lag och ordning, skriver Aron.

Även förbundsordföranden i Centerpartiets Ungdomsförbund, Hanna Wagenius, tycker att Schlingmann är ute på mycket tunn is. Wagenius skriver bland annat att även om Schlingmanns målsättningar med sin ’stora och starka stat’ är ädla så missar Schlingmann helt hur staten faktiskt bidragit till problemen.

Till skillnad från Schlingmann delar Wagenius inte uppfattningen att det är tack vare staten som Sverige klarat undvika skuldkrisen. Snarare, skriver Wagenius, handlar det om vad staten inte har gjort. Staten har inte överkonsumerat, inte lånat stora summar pengar och inte heller sökt stimulera ekonomin med statliga insatser.

I egenskap av väljare är det svårt att längre se någon tydlig skillnad mellan en socialdemokratisk och en moderat politik. I grunden är den samma. Moderaterna har med en kirurgs precision demonterat den borgerliga idépolitiken till att i huvudsak handla om skatter och skattesänkningar. Som om att borgerlig politik blott enbart handlar om att inte utsätta medborgare för ett högt skattetryck.

För mig personligen handlar borgerligheten om så mycket mer.

_____________________________________
Lewenhards
lewenhards@live.com

Trackbacklänkar: 1, 2, 3

Tagged , , , , , , , , ,

De nya Moderaternas förfall

De nya Moderaternas makeover bygger på idéstöld från socialdemokratin: välfärd, LO-flört, epitetet arbetarparti. Den bärande tanken är enbart att ta över just rollen som statsbärande. Det skriver Niklas Ekdal i en krönika i Affärsvärlden.
_________________________________________

I sin krönika ‘Moderaternas sju dödssynder’ listar Niklas Ekdal upp samtliga de katolska kardinalsynderna: Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja. Krönikans röda tråd är att ‘hårdingarna till höger’ fått stryka på foten. Först spolade de ideologin, sedan personalen. Kvar finns herr Reinfeldt, herr Borg och herr Schlingmann. Treenigheten.

Är dessa sju dödssynder början på de Nya Moderaternas förfall?

Krönikan i sin helhet kan läsas här.

_________________________________
Lewenhards
lewenhards@live.com

Tagged , , , , , ,
Advertisements